en strand på Sri Lanka

Allmänt, Familj, Kärlek, Resa / Barn, Bröllop, Familj, Resa / Permalink / 0

Jaha. Så var det fredag igen. Veckorna flyger förbi. Efter att skolan började igen så tycker jag att man inte har hunnit med alls. Man bara springer i hamsterhjulet och glömmer att stanna upp. Men helt plötsligt så är det kallt ute och löven ändrar färger. Tycker om hösten väldigt mycket, det är så fint och luften känns så ren. Man måste dock bortse från påklädning av galonisar på sura barn, för just den aspekten förstör höstfeelingen.

Jag och Frederik började prata om att resa i morse. Vi har sagt att vi ska ta en weekend nästa år, bara han och jag. Rom står högst upp på listan, det var så många år sedan jag var där. Nästa år firar vi 10 år som gifta, så det känns väl inte mer än rätt med en liten resa. Tanken är att vi även ska åka till Sri Lanka nästa år men då följer ju barnen med och mina föräldrar. Vi har tänkt att förnya våra äktenskapslöften där på stranden och jag hoppas verkligen att det blir av. När vi tänker tillbaka på vårt bröllop så är det inte som den mest fantastiska dagen i våra liv. Vi var unga och visste knappt vad vi höll på med. Det var bara ett självklart steg för oss att ta, då vi redan varit tillsammans så länge, båda hade jobb, vi bodde ihop. Och vi ville vara gifta innan vi skaffade barn och vi visste att vi ville vara ganska unga föräldrar. Men vi har efteråt sagt att vi gärna hade väntat några år till med att gifta oss.

Så att få göra om det på en strand på Sri Lanka, känns absurt härligt, speciellt när barnen får vara med. Hoppas att jag kanske även får chansen att uppdatera mina ringar! Tycker om mina ringar väldigt mycket men vi var så unga när vi köpte dem och jag har ändrat min smak ganska mycket genom åren. Så en liten lankesisk sten skulle ju inte vara helt fel. :) 

Och ju äldre jag blir desto viktigare har det blivit att känna att jag är en del av mitt ursprung. Något jag aldrig tidigare varit intresserad av men det växte väl i och med att jag själv blev mamma. Och vi har alltid sagt att vi ska förnya våra löften vart 10:de år i olika länder. Och då måste vi självklart börja i mitt land. 

 

Outsourca mig själv

Allmänt, Familj, Kärlek / Permalink / 0

Min fina mamma har erbjudit sig att ta barnen lördag till söndag. Vilket verkligen alltid är välkommet! Varken jag eller Frederik blir ledsna eller saknar våra barn så att vi går under. Vi bara njuter mer av att pussa på dem dagen efter.

De senaste gångerna när vi har haft barnvakt så har vi antingen träffat vänner eller gått ut och ätit själva. Men Frederik har länge pratat om att han vill ha över sina jobbkompisar hemma (är man nörd, jobbar med nördar, då vill man visa sin bio…) och eftersom jag hade över mina kollegor förra helgen så kändes det som ett perfekt tillfälle för Fredd. 
 

Jag ska nu outsourca mig själv, vilket jag inte har några som helst problem med. Antingen sover jag hos någon kompis eller på hotell. Det lutar mer åt en lugn hotellnatt faktiskt, kanske lite spa. Så kanske inte så mycket outsorurcing utan mer, ta hand om mig själv. Helst vill jag ut och plocka svamp men det är ju så jäkla svårt mitt i city…

Gammal bild från landet 
 

Först tänkte både jag och Frederik att det kanske är jättedumt att vi inte passar på att umgås när vi väl är barnfria men vi båda har faktiskt känt oss lite trötta på det hela på sistone. Vi har jobbat ganska intensivt och mycket på vårat förhållande den senaste tiden så just nu orkar vi inte det mer. Inte för att det är dåligt utan mer att man vill ta bort fokus från det ett litet tag.
Det är nog mer att vi kanske behöver sakna varandra lite och sluta processa varje steg eller handling vi gör.

 

Varför måste det gå så fort?

Allmänt, Barn, Familj, Kärlek / Permalink / 0

Jag förstår inte varför många har så bråttom i sina nya relationer. Jag vet inte hur många jag känner som flyttat ihop efter någon månad eller sätter ringar på fingret lika fort. Förklaringen är alltid samma sak ”känns det rätt så känns det rätt, varför vänta?”.
Öh varför inte vänta?” Om det nu känns så rätt och ni ska vara tillsammans för resten av era liv varför kan ni då inte sakta ner innan ni sätter era namn på kontrakt som så många gånger måste rivas?
Alla gör ju självklart som de vill. Jag kan bara för min egen del tycka att det är smått egoistiskt, i alla fall när det är barn inblandade. 
Jag förstår att man vill att ens barn ska få träffa den nya men det kan väl för i helvete vänta?! Kan man inte ha dejtat länge först och veta mer om varandra för att undvika förvirrade barn? För barnen har inget behov av att träffa den nya. 

Mina föräldrar skiljde sig och jag tyckte att det var jättejobbigt med nya hem och ledsna föräldrar.
Sen träffade de nya och vi skulle träffa dem. Det var jobbigt för jag ville inte tycka om dem, ansåg att dessa människor var anledningen till allt ont i min familj. Men jag tyckte om dem, bådas respektive. De var snälla och försökte verkligen lära känna oss. Sen helt plötsligt (ur ett barns synvinkel) så försvann de och jag fick inte säga hejdå och efter ett tag så berättade mina föräldrar att de skulle försöka igen. Jag hade lärt känna respektives barn som jag blev kompis med som jag helt plötsligt inte träffar något mer. 
Mest var jag rädd för att det skulle hända en gång till. Tänk om de inte fick det att fungera igen. Då skulle en ny separation komma och då skulle allt börja om. Tänk om de träffade nya igen och de skulle försvinna lika fort? Kompisar som jag tyckte om skulle försvinna? Som barn så vet man inget om anledningarna och konflikterna bakom allt utan man möts bara av beslut. Man är inte med i processen utan väntas bara acceptera förändringar. 

Och det är ofta traumatiskt för barn när det sker stora förändringar i livet och nya människor som kommer in. Föräldrarna säger att deras barn verkar ha tagit separationen bra, de är glada hela tiden. Och de tycker att det är jättemysigt med den här nya personen som kommit in i deras liv. En lekfarbror, oftast så ses dem (från ett barns perspektiv). Ibland tror jag att föräldrarna väljer att se det som är bra, de glada barnen och den lätta övergången, mest för att lätta sitt samvete och för att de själva är så förälskade.
Det är några få fall jag har sett där relationen håller och de skulle verkligen vara tillsammans. Men det är fler fall där relationen tar slut lika fort som den började. Man är ju ändå inte tonåring längre, då kunde man ju laborera hejvilt med relationer men ju äldre man blir desto mer erfarenhet får man.

Alla älskar kärleken i början och alla tror att det ska vara för evigt men jag efterfrågar lite mer eftertänksamhet och lite färre spontana dumma beslut.

 

Till top