Jag vill skapa en karaktär

Allmänt / 2018, Drömmar, Familj, Livet / Permalink / 0
Åh det är så svårt när man vill skriva men inte riktigt orkar. Har haft ett sug länge nu efter att påbörja något nytt. Har fått olika idéer men inget jag skrivit ner ordentligt. Men nu växte något fram igårkväll som legat och grott hela dagen. Jag är egentligen jättetrött men det här är enda chansen om dagarna jag har att skriva och testa mig fram. Lyckades få fram 4 sidor av något som var lite fint. Men det är svårt att se vad som kommer att hända med den texten.
 
Den senaste tiden har jag bara skrivit krönikor eller blogginlägg. Jag tycker ju om att få skapa karaktärer och utveckla dem men det var så länge sedan nu. Och när man vet att man bara har kvällarna så vill man på något sätt inte slösa bort sin tid. Och det känns som att jag gör det när jag skriver något jag inte vet om jag kommer kunna utveckla. Svårförklarat märker jag nu när jag försöker förklara det. 
 
Stod och rensade garaget i helgen, vilket är omöjligt när man samtidigt har barn som vill att man ska kolla på när de gör danser eller cyklar fram och tillbaka. Förstår verkligen inte hur folk med hus och småbarn lyckas hålla det så jäkla fint hela tiden. Känns som att jag aldrig lyckas få något gjort eller avsluta något. Man påbörjar småsaker här och där men sedan kan det ta veckor och ibland månader innan man hinner avsluta dem. 
Och jag vet att det är så för flera men ibland så känns det jäkligt segt att inte komma någonstans på helgerna. 
 
Men nu ska jag lägga mig på en spikmatta och slappna av. Min kropp är jättestel och vägrar att mjukna upp. Men nu känner jag mig helt frisk så den här veckan vågar man sig på ett träningspass. Kommer inte kunna gå på resterande tiden av veckan med det är det ju värt. Hej nytt år!
 
 
 
 

Chiapudding och magkatarr

Allmänt / 2018, Barn, Familj, Livet / Permalink / 0

Snacka om att bli helt slut första jobbveckan tillbaka. Och då har jag bara jobbar halva. 
Men man kommer alltid in i det på några sekunder. Det är ett härligt gäng och jag saknar dem faktiskt när jag inte är där. Vi hann med en aw som såklart inte blev ett glas vin utan flera och hann planera in vårens alla härliga tillställningar. 

Frederik verkar ha fått magkatarr och har jätteont i magen, det har han haft från och till ett tag men nu verkade det komma med full kraft. Så det var väldigt tråkigt. Han går mest runt som en zombie. Emilia hade en kompis över idag. De lät faktiskt Cillian få vara med ganska mycket. Tills de tröttnade på att köra med honom så då fick jag ta över. Vi har byggt tågbana och sedan gått och tittat på pendeltågen. Han har inte varit tyst en sekund. 

Jag provade för första gången chiapudding till frukost. Är ju senast på bollen men tänkte testa. Är ingen frukostmänniska men det mättade väldigt bra. Någon smaksensation tycker jag inte att det var och konsistensen var inte min favorit men nu har jag provat.
 
(null)
Snart har båda barnen somnat och då kan jag och Frederik fortsätta titta på Peaky Blinders. Så galet bra serie, riktigt snygg och bra musik.

(null)
Älskar Cillian Murphy, har än så länge inte sett något där han gjort mig besviken. Han lyckas spela en ny karaktär varje gång utan att jag jämför honom mot hans tidigare roller. Ja, alla är riktigt bra i serien faktiskt. Om ni inte sett den än, så gör det. Bara gör det. 




Han går på natten

Allmänt / Barn, Familj, Livet, Mamma / Permalink / 0

Cillian är inne i perioden där han varje natt ska komma in till oss och sova. Tidigare kom han inte själv utan satt enbart och gnällde i sin säng så att man fick hämta honom. Numera så kommer han in och tar med sig sin kudde. Jag ligger inte närmast dörren men han måste ändå varje natt gå runt sängen för att klättra upp på min sida. Fast han vill sova mellan oss. Men Frederik ska helst inte röra honom för då bli han sur...

Vi har aldrig kört med det här att man ska gå tillbaka med barnet mitt i natten, för att lära dem att sova i sin egna säng. Vårt tänk kring allt sånt där har alltid varit att det kommer när det kommer. Att de ska bli blöjfria eller sluta med napp är inget vi aktivt har försökt med utan de har fått upptäcka det själva eller när vi märkt en möjlighet så har vi sett om de är redo. Jag förstår inte hetsen faktiskt. Alla gör ju saker i olika takt, varför ska det då vara sån press att barnen ska göra vissa saker enligt någon slags tidtabell?

Det är såklart inte jättehärligt att ha Cillian i sängen varje natt, speciellt inte då han är väldigt rörlig. Men det kommer ju att komma en tid när han aldrig vill sova hos oss. Så varför ska jag ha bråttom?

 
 
 
Till top