APT och nackspärr

Allmänt, Barn, Familj / Barn, Familj / Permalink / 1
Vaknade med en nacke som inte är av denna värld. Har haft ordentliga spänningar i nacken de senaste dagarna och nu slog det till med buller och bång. Kan knappt vrida huvudet åt ena hållet för att det gör så jäkla ont. Det blir ju såhär när jag sover dåligt, känner mig stressad, har mycket att fundera över. Jag borde egentligen ge mig ut på en promenad men hinner inte eller tar mig inte tid. 
Men jag tycker att sånt är svårt faktiskt. När vi inte har olika besök eller aktiviteter inbokade på helgen så ska det jobbas på huset. Och de stora sakerna som ska göras kan bara Frederik göra. Och då måste ju jag ta hand om barnen. Att jag då ska prioritera att ta en långpromenad känns otroligt onödigt och slöseri med tid, för medan jag är borta kan inte Frederik vara ute och gräva eller fixa stoppet i avloppet osv. Och då får man bortse från sig själv, för saker måste bli klara här hemma. 
 
Just nu kan vi inte tvätta för att det är stopp i avloppet. Har varit det sedan i fredags och snart måste vi verkligen tvätta. Tänk treåring som inte alltid kan hålla tätt. Står ju och handtvättar dagligen...Och nu måste Fredd jobba över ikväll så då kommer det gå ännu en dag innan något kan göras. Han lyckades inte spola rent första gången så vi kanske måste ta in någon och då kommer det att ta några dagar extra. Sånt gör mig så trött. Och är en bidragande faktor till nackspärren. 
 
Det var APT idag så då var jag tvungen att gå tidigare från jobbet för att hämta på förskolan. Råkade åka för långt med tunnelbanan (!), vilket aldrig händer, så jag fick mig en ordentlig omväg... Det är tur att jag alltid är ute i god tid. På jobbet var en bränder som skulle släckas (inte bokstavligen) så dagen gick i ett och hemma hade Emilia känslostormar och Cillian slog sig två gånger och bröt ihop totalt. Han var arg på tågbanan för att den var ivägen så att han snubblade på den..."Tåget ska säga förlåt!". Öh?
 
Nu har äntligen barnen nattats och jag hoppas att Emilia somnar snart. Cillian hade inga problem alls att somna, han älskar sin säng och att gå och lägga sig. Har precis lagt en matbeställning då det inte har hunnits med och nu ska jag stänga av datorn och lägga en värmekudde runt nacken och flyta ut i sängen. Typisk måndag!
 
De är söta när de sover
 

Återupptäck den här dagen

Allmänt, Barn, Familj / Permalink / 0
Google gör ju samma sak som Timehop och påminner en om tidigare år. Så jag tänkte att vi skulle kolla på september för 3 år sedan. 
Vi bodde i Hässelby och jag var föräldraledig med Cillian. Njöt så mycket mer av att vara hemma med Cillian än med Emilia. Med henne kände jag extrem prestige i att gå på öppna förskolan, träffa andra mammor och fortfarande hålla igång det sociala livet, mest för att det verkade som att det var så man skulle göra. Med Cillian gick jag inte en enda gång på öppna förskolan. Vi hängde hemma och mös, gick promenader och hängde med de andra i området som var hemma. Körde vinluncher, fikade, kollade serier i sängen
 
På fredagar var Emilia ledig från förskolan och hängde med oss. Tyckte att det var så svårt med de dagarna, för man ville ju att Emilia skulle känna sig stimulerad när hon var hemma utan sina kompisar, samtidigt som Cillian oftast enbart sov på mig. Men det var mysigt, för vi tre fick så mycket tid ihop. Man hämtade Emilia tidigt. Och man var inte en lika stressad person, för vi hade ju inte bråttom. Emilia behövde inte komma i tid till förskolan, om de inte skulle iväg någonstans och jag och Cillian skulle oftast bara hem efter lämningen. 
 
 
Emilias förskoleoutfit 
 
Närhet var det enda som funkade på honom. Jag satt länge och studsade på en pilatesboll samtidigt som jag höll honom. Då somnade han. Ibland lyckades man förflytta sig till soffan och där blev man sittande tills han vaknade. Om man la ner honom så vaknade han ju, såklart. Och då fick man börja om igen, vilket man aldrig ville. Så man satt där. Kollade dåliga serier på tv, scrollade igenom sociala medier för 100 gången den förmiddagen. Jag tyckte att det var extremt jobbigt att känna mig så låst. Jag visste ju att perioden skulle gå över men när man är inne i den så är det väldigt påfrestande. 
 
Emilia hade tjatat länge om att bli storasyster. Men varken jag eller Frederik var redo, så det fick ta den tid det tog. Först trodde vi att vi skulle köra det klassiska med 2 års mellanrum. Men vi ville inte då. Jag mådde inte tillräckligt bra. Men när hon väl blev storasyster så blev hon den snällaste av dem alla. Hon hjälpte till hela tiden, ville oftast lite för mycket. Men det var väldigt fint att se en så liten tjej skatta något så högt. Och Emilia har ju från start varit Cillians idol
 
Att bli tvåbarnsmamma gjorde livet komplett. Faktiskt. Det låter jättetöntigt men när Cillian kom blev vi den familjen vi alltid visste att vi skulle bli. Det kändes så rätt. Och jag är glad att vi väntade så länge som vi gjorde. Vi fick massor av tid med Emilia när hon var liten och hon fick vara liten länge. Nu får Cillian vara liten länge och vi har mycket tid till att umgås bara med honom också. För Emilia har fritidsaktiviteter, kompisar och början till ett helt eget liv. Allt föll på plats.
 
 
 

Jag behövde det här

Allmänt, Barn, Familj, Jobb, Mat / Permalink / 1
Sitter och dricker kaffe i min ensamhet i huset. Barnen och Frederik kom iväg i fredags, det var på håret då Emilia var rätt förkyld men de provade i alla fall. 
När de hade dragit så röjde jag undan här hemma och stack sen in till jobbet. Hann jobba undan det sista innan det var dags för aw och quiz. Jag var i det vinnande laget! Var väl inte min förtjänst att vi vann men jag hjälpte ju till. Och det sköna är att jag inte behöver göra quiz till nästa gång. 
Älskar mat.se så himla smidigt!
 
Sen åkte vi hem till mig och lagade mängder med tacos, satt och drack vin, gjorde drinkar och snackade i timmar. Tanken var att vi skulle gå ut men när vi tittade på klockan var den över 3 och då var det mesta stängt. Som den vuxna person jag är så röjde jag köket när de hade åkt hem och kom väl i säng lite innan 4. Det är så värt det dagen efter att inte komma upp till ett bombnedslag. 
Glömde helt att ta bilder under kvällen, för upptagen med att ha trevligt
 
Vaknade vid 10 och mådde förvånasvärt bra. Blir väl så när man håller i gång i nästan 12 timmar, blir inte lika bakis då. Så jag spenderade dagen i sängen, kollade serier och njöt av att ingen skrek MAMMA eller behövde något av mig.
Frederik ringde och sa att barnen ville stanna en natt till så helt plötsigt fick jag en till kväll själv. Väldigt underbart. Det var länge sen jag var så tyst, och verkligen njöt av det. Barnen har varit på mig som iglar på sista tiden och jag har inte haft mycket tid själv, så den här gången hade jag inte ens dålig samvete, vilket jag annars så lätt får när det känns som att man unnar sig saker. 
Så jag fortsatte på mitt slöa spår och åt middag i sängen med rester från dagen innan. Somnade som en stock vid 12. 
Ser ju inte så aptitligt ut men det var galet gott!
 
Jag orkar knappt diska när barnen inte är hemma. Blir trött i hela kroppen och vill bara få vara still. Men nu när de är på väg hem så kommer energin tillbaka, eller den här känslan av att jag måste funka. Så nu är det en kopp kaffe till och slänga in alla sängkläder i tvätten, duscha och rensa undan de sista glasflaskorna som står lite överallt.
Jag och Cillian ska iväg och fira min brorsa som fyller år och Frederik och Emilia ska iväg på gympa. Fullt ös som alltid. 
Varmt kaffe i fred är en lyx
Till top