Han går på natten

Allmänt / Barn, Familj, Livet, Mamma / Permalink / 0

Cillian är inne i perioden där han varje natt ska komma in till oss och sova. Tidigare kom han inte själv utan satt enbart och gnällde i sin säng så att man fick hämta honom. Numera så kommer han in och tar med sig sin kudde. Jag ligger inte närmast dörren men han måste ändå varje natt gå runt sängen för att klättra upp på min sida. Fast han vill sova mellan oss. Men Frederik ska helst inte röra honom för då bli han sur...

Vi har aldrig kört med det här att man ska gå tillbaka med barnet mitt i natten, för att lära dem att sova i sin egna säng. Vårt tänk kring allt sånt där har alltid varit att det kommer när det kommer. Att de ska bli blöjfria eller sluta med napp är inget vi aktivt har försökt med utan de har fått upptäcka det själva eller när vi märkt en möjlighet så har vi sett om de är redo. Jag förstår inte hetsen faktiskt. Alla gör ju saker i olika takt, varför ska det då vara sån press att barnen ska göra vissa saker enligt någon slags tidtabell?

Det är såklart inte jättehärligt att ha Cillian i sängen varje natt, speciellt inte då han är väldigt rörlig. Men det kommer ju att komma en tid när han aldrig vill sova hos oss. Så varför ska jag ha bråttom?

 
 
 
Till top