Ett liv utan slutdatum

Allmänt / Barn, Familj, Livet / Permalink / 0

Jobb, jobb, jobb. Drömmar. Tjafs. Trötthet. Mammagalna barn. Mitt liv i ett nötskal just nu.

Egentligen mår jag ganska så fint faktiskt. Går runt i en liten dimma och gillar livet. Barnen är glada och nöjda. Det är fint att hänga med dem om dagarna och helgerna. Vi pratar mycket, tänker mycket. Emilia är lik mig i sina tankar och kan glida iväg till de mest konstiga frågorna. Medan Cillian är som sin pappa, väldigt logisk och kan inte tänka på vad som skulle hända om hans tåg helt plötsligt fick vingar.

Läser just nu på Homo Deus av Yuval Noah Harari och tänker på mänsklighetens framtid. Kommer med knäppa frågor till Frederik om vad han skulle göra om han fick reda på att hans liv inte har något slutdatum. Han tycker som vanligt att jag är knäpp.

Jag ser fram emot helgen. Har inget speciellt inplanerat förutom att Emilia ska iväg på bio så vi blir ett barn kort i några timmar och det är alltid ganska skönt. Jag har lovat Cillian att vi ska sätta oss i biorummet då och kolla på film. För han blev så ledsen när han hörde att syrran skulle få gå på bio. Där är det lite synd att det är stor åldersskillnad på dem, för Cillian kan inte gå på samma filmer som Emilia. Han har inget utbyte av en film på nästan 2 timmar. Men jag är väldigt glad att det är några år mellan dem. Hade aldrig velat eller orkat ha barn tätt.
Det har varit ett av de bästa besluten vi tagit, att vänta med syskon.

 
Till top