Vågar mer.

Allmänt, Barn, Familj, Resa / Familj / Permalink / 2

På vägen in till jobbet igår så såg jag en liten pojke som studerade sin skugga. Han stod länge med nappen i munnen och tittade. Han var även tvungen att sätta sig ner på huk för att känna vid sina små skor om han kunde få tag på sin skugga. Jag blev påmind om när mina egna barn gjorde så. Emilia kunde länge stå och studera sin skugga, gå två steg fram och två steg tillbaka, för att se vad som hände.
När barnen börjar upptäcka världen runt omkring så tar allt helt plötsligt väldigt mycket längre tid. Som när de måste undersöka en stor sten, för de har ALDRIG sett en så stor sten förut! Själv blir man tokig och tittar på klockan, ryggen är svettig och man är galet sen till jobbet. Men barnet struntar ju i det och fortsätter att studera stenen.

 
Det är så läckert med barn för de vill upptäcka allt. Eller i alla fall mina. De är inte still en sekund utan röjer runt, klättrar överallt och måste återberätta varenda sak, även om man står bredvid och redan tillsammans med dem upplevt det hela….

Jag har helt slutat att upptäcka saker. Det är som att jag blivit lite mer rädd för livet ju äldre jag blivit. Har det med ålder att göra eller sätter man helt enkelt bara käppar i sina egna hjul?
Jag kommer ihåg när jag var yngre och vi var i México med familjen och skulle simma med delfiner. Apcoolt! Jag hade sett fram emot det och tyckte att det skulle bli superkul. Min mamma däremot var jättenervös och tyckte att det hela var ganska läskigt. Hon sprang på toa med mindre än 5 minuters mellanrum i säkert 1 timme….
Nu tycker jag inte att jag har behovet eller intresset av att utmana mig själv. Men när det väl händer så tycker jag att det är jättekul och jag inser att jag vågar mer än vad jag tror. Var i Zell am See med jobbet och då hade jag anmält mig till Canyoning vilket innebär att man åker, hoppar, simmar, firar sig ner för en ravin med vatten. Vem gör sån skit frivilligt?!
Men det var jättekul! Läskigt men kul! Det är ju en upplevelse jag sent kommer att glömma, kicken man fick efter att ha genomfört det hela med hela kroppen kvar, den var oslagbar.
Jag måste våga mer.

 Bjuder på den antagligen fulaste bilden någonsin tagen på mig...
#1 - - Inger C Fridemark:

Att simma med delfiner är bland det häftigaste jag har gjort i livet. Är så glad att jag vågade.
Linda, du går från klarhet till klarhet!
Stolt mamma.

Svar: Det var galet roligt, du var grym!
Linda Wallner

#2 - - Julia:

Våga, våga, våga!

Till top