Tjejer och nagellack

Allmänt, Barn, Familj / Permalink / 0

Sa jag att det var mysigt med fredag?! Glöm det. 

Mina barn ger mig så mycket gråa hår. Inte så att det är snyggt utan bara lite här och där. Så att man verkligen ser att det är trötthet som det beror på. 
Cillian har hållit sig lugn, så honom kan jag inte klaga på. Utöver att han fick spel för att han hällde ner hela sig själv och sängen med vatten precis innan han skulle sova, så har han varit lugn. Vi fick bara byta alla hans kläder och sängkläder...samtidigt som han stod och grät för att det var läskigt...Han är tyvärr fortfarande väldigt hostig, hoppas att han får sova ordentligt. 
 
MEN. Min dotter. Hon har ju mycket för sig överlag men idag toppade hon det fint. Tillsammans med sin vän så målade de en uppblåst ballong med nagellack, rosa och glitter. Sedan pangade de den. Man vet ju att man ska oroa sig när barn är tysta. Tysthet från ett rum är aldrig bra. Men oftast så är det inte så farliga bus. Bus ska man ju ha för sig och ofta är man ju enbart arg för syns skull. Sedan skrattar man innombords. Vi asgarvade, jag och Frederik, när Emilia visade hur fint hon hade klippt sin lillebror förra sommaren. Vi sa till henne på skarpen, att så får man verkligen inte göra. Men när hon inte såg så skrattade vi såklart. Man förväntar sig ju sånt från sina barn.  
Vi kommer att skratta åt det här också, efter något glas vin ikväll. Men jag har skrubbat nagellack från tjejernas händer hela kvällen. Hela händerna var fulla av rosa, klibbigt, glittrigt nagellack. Och ni vet hur svårt det är att få bort glitter. Emilia har även en heltäckningsmatta i sitt rum, ja den ska tas bort, men nu har även den rosa fina fläckar. Och hennes byrå. Och hennes skrivbord.
 
Jag skrubbade rent tjejerna och sedan åt vi middag. Sen när de var klara skulle de städa iordning på rummet innan de skulle få se på film. Då kommer Emilia ut en gång till med händerna täckta av nagellack. IGEN! Då har hon tagit på ballongen igen! Bara att fortsätta skrubba. Den gången såg insåg båda tjejerna hur trött jag var på dem. Och det var fint hur jag skrubbade Emilias ena hand och hennes kompis såg hur ledsen Emilia var och hon förstod att hennes mamma nu var arg på henne, så hon stod och skubbade den andra. Det är så fint med vänskap. Jag kommer ihåg hur min bästis gjorde samma sak när min mamma var arg på något bus vi hade gjort. Då fanns man alltid där. Lite försiktigt i bakgrunden men visade att man söttade sin kompis. 
 
Trött på denna lilla dam är jag. Men det är ju även lite roligt. Det finns så mycket bus i dem och ännu flera gråa hår kommer jag att få. Emilia kommer att vara glittrig i en vecka. Jag kommer att skratta tyst. Bus behövs, kanske bara inte på fredagskvällen. 
 
Till top