There's a change gonna come, I don't know where or when But whenever it does, we'll be here for it

Allmänt, Barn / Permalink / 1

Jag trodde och hade nog förväntat mig en stor förändring av mig själv när jag blev mamma. Tänkte att jag automatiskt skulle sluta vara så blyg och obekväm. Att jag skulle bli bättre på att ta plats och att jag skulle sluta gråta och vara så känslig. Jag kommer till och med ihåg att jag skrev det i mina anteckningar under graviditeten med Emilia ”att all min bullshit skulle försvinna”. Det gjorde den inte. Och det var nog dels därför jag mådde så dåligt när jag blev mamma.
Jag trodde att jag skulle bli stärkt av att hon kom men jag var precis likadan som innan. Jag blev rädd och jag trodde att jag inte skulle kunna fightas för henne när det gällde. Jag var verkligen inte tuffare och jag grät mycket mer.
Jag lät inte mamma-Linda och innan barn-Linda flyta ihop till en och antog att bara för att jag blir mamma så kommer allt att falla på plats. Även om jag vet att dessa personer är en och samma så känner jag mig mycket starkare som mamma än som "mig själv". Jag tar mer plats när jag gör det för mina barns skull, jag låter mer, jag försvarar starkare och jag blir mer arg för alla orättvisor.
Men när det är för min egna, privata del, så kan jag fortfarande tycka att det är jobbigt. Jag försvarar mig inte lika lätt och jag är hellre tyst ibland än att ta en konflikt, för jag har fortfarande lätt till tårar som jag inte alltid vill ska komma.
Och jag är så som människa, kommer antagligen alltid att vara det. Mycket av det blyga och obekväma har försvunnit men det är enbart för att jag har accepterat mig själv och för att jag har slutat att bry mig om hur andra ser mig. Egentligen var jag aldrig jätteblyg men jag var obekväm. Rädd för vad folk skulle tycka om mig, om jag var för mycket eller för lite. Nu bryr jag mig inte, jag kan lätt vara för högljudd och skratta högst på restaurangen. Jag vet exakt hur jag är som person och hur jag reagerar och det känns tryggt. Det tog många år innan jag hittade hit, innan jag kände mig nöjd med den personen jag är. Innan barn-Linda och mamma-Linda har blivit en och det blev inte en så dum kombo. Det blev ju jag.

 
 
 
#1 - - Josefin:

Härlig aha-upplevelse! Perioder i livet när man tvivlar på sig själv kommer nog alltid komma mer eller mindre, men när man har en stabil grund i sig själv (som den du hittat) är det nog lättare och hitta tillbaka till sitt forna jag!

Svar: Ja precis, klart att man tvivlar på sig själv med jämna mellanrum. Men det känns så skönt att man har närmare till sin grund nu!
Linda Wallner

Till top