Fick ett annat barn att gråta

Allmänt, Barn, Familj / Permalink / 0

God morgon alla fina!


Idag skulle jag lämna barnen. Oftast förknippat med stress och höga röster ( från min sida). Cillian är inne i en riktigt trotsig period. Han tänker nog att han måste mjölka 3-årstrotsen ordentligt nu för innan har han varit en relativt lugn kille. Envis men snäll. 
Nu har han börjat spara sin macka från frukosten så att han kan äta den i vagnen och då är det lite trevligare. 
Emilia tycker självklart att det är orättvist men har de senaste dagarna varit lite mer harmonisk och nöjd med livet. Det är enklare då. Man behöver inte kämpa med allt, förklara att livet inte är farligt och att hon missar saker genom att enbart oroa sig för framtiden. 

När jag ska lämna är jag varje dag orolig för att barnen ska bli ledsna. Cillian har i långa perioder bara gråtit och man måste lämna ett ledset barn, det är aldrig kul. 
Emilia har sedan hon börjat skolan blivit väldigt svår att lämna. Hon gråter och vill inte vara där. Men när man hämtar henne så har hon haft en jättebra dag. Att lämna en gråtandes 7-åring är värre. Henne kan man prata med och hon förstår. Men jag lämnar henne. Man känner att man suger som mamma och man blir inte lugn fören man träffar henne efter jobbet och ser hur glad hon är. 

Men idag så blev ett annat barn ledsen när jag lämnade Cillian. Cillian sprang in, glad och hittade en leksak på en gång. Då ser jag en liten flicka sitta bredvid tillsammans med en pedagog. När hon ser mig faller hennes napp ur och hon börjar storgråta. Stapplar fram till mig och kramar mina ben. Hon tror att jag är hennes mamma. 
Lite förståelig. Jag vet vem hennes mamma är och även hon kommer från Sri Lanka. Utöver den gemensamma nämnaren så finns det inte mycket som skulle kunna få henne att tror att jag är hennes mamma. Men båda mina barn har även de sagt mamma till någon annan som är från mitt ursprung när de var mindre. 
Fick sätta mig på huk och krama den fina flickan som var otröstlig. En pedagog tog upp henne och vi vinkade. Ett snabbt hejdå, det är vad man har lärt sig. 
En oväntad vändning på lämningen helt enkelt. 

Till top