Ett hus i Bromsten

Allmänt, Barn, Familj / Permalink / 0

Hur fort går inte den här veckan?! Helt plötsligt är torsdagen över och imorgon är det fredag igen. Jag hoppas på friska barn den här helgen. Lyckas rensa och städa. Bion ser helt galen ut efter att Emilia och en kompis röjde runt där förra helgen. Nej jag har inte dammsugit efter det...Mest för att Frederik tycker att det är så himla kul att få städa den. Han känner sig som någon som jobbar på biograf antar jag. Så nu ligger det popcorn och chips överallt på golvet där.

 
Det var nog vår första gemensamma dröm. Att ha ett hus med en bio. Det var självklart enbart en dröm som vi skojade om. Hur häftigt det vore att kolla på film i sin egna bio! Vi älskar film båda två och har alltid haft det som ett intresse.
Jag kollade igenom Hemnet säkert 10 gånger per dag och när det här huset kom upp så struntade jag i det. Det var för stort och renoverat. Antog att det skulle gå upp för mycket och det låg nästan redan på vår gräns. Men huset låg kvar efter visning. Och tillslut så ringde jag upp mäklaren och inga bud var lagda. Så vi och ett annat par åkte och tittade på huset. 
Det var inget fel med det. För oss hade huset allt. Och efter en kort budgivning så var huset vårt. Jag kommer ihåg att jag ringde mina föräldrar och frågade vad de tyckte. Jag kunde inte bestämma mig och Frederik hade redan bestämt att han ville ha huset men jag var inte alls lika säker. Tänkte på allt jobb med ett så stort hus, allt ansvar. Och mina föräldar är så bra. De hetsade inte upp sig, de sa inget om sin oro (om de nu hade någon) utan de var endast det där stödet som jag behövde ha. Och efter att jag pratat med dem så kunde jag ringa Frederik och säga att även jag tyckte att vi skulle köpa det. 
 
Det har tagit tid för mig att gilla området och huset. Men det växer. Det är ett fantastiskt område för barnen, så himla lugnt och nära till skolor och förskolor. Och för oss är det nära till stan, vilket var mitt krav. Vi måste få närmare till jobbet än vad vi tidigare har haft och det måste vara enkelt att kunna åka in för en middag i stan. Plus att nu har jag bara en kort bussresa till mina föräldar, vilket gör mig lycklig varje gång jag tänker på det. 
Det är pissjobbigt med hus. Men det är värt det, varje gång man bara kan öppna dörren och låta barnen leka på gräsmattan. Jag behöver inte slänga iväg oss till en park och sitta där och titta medans de leker. För att hänga i lekparker är bland det tråkigaste jag vet. 
 
 
 
 
Vet dock inte riktigt varför vi ska ha ett så stort hus när alla ändå är samlade hela tiden...!
 
Till top