Ett brev till dig.

Allmänt, Familj / Familj / Permalink / 1

Hej min fina vän.

Jag vill att du ska lyssna på mig nu och jag vill att du lyssnar ordentligt. Sådär när man kommer ihåg vad någon säger och inte bara nickar.

Jag har alltid varit en känslig person. Jag har alltid haft nära till gråten och ibland kommer den utan att jag vill. Som barn så var jag tyst tills jag var trygg. Då busade jag, levde rövare och rockade loss i band. Men innan jag hade lärt känna någon var jag tyst och lugn, betraktade de runt omkring mig, lärde känna dem i tysthet.

Ju äldre jag blev desto lättare var det att “fake it 'til you make it”. Jag kunde låtsas som att jag var trygg i vilken situation som helst. Jag har väldigt lätt att läsa av personer, ser vad de gömmer och ser vad de vill prata om. Jag kan ofta ge personer en trygghet, jag är enkel att vara med.

Jag växte upp i tron att min känslosamma sida var min svaghet och att det var något jag behövde träna bort. Jag avskydde när jag grät, att jag kände för mycket hela tiden. Jag kunde gråta när jag såg en mörkhyad pojke på bussen. Jag har ingen aning om varför men antar att han projicerade mig själv som adoptivbarn i en ganska homogen stadsdel. Jag kände mig ensam, så jag läste ensamheten i pojken. Han hade det antagligen jättebra!

Nu när jag är äldre så har jag insett att det är min styrka. Man kan inte bli starkare än när man har kontakt med sig själv. Jag vet att jag känner mycket, jag älskar att känna. Jag älskar att gråta till filmer, riktigt jävla hulkgråta, fulgråta. Jag är expert på det.

Och du min vän, du är jag. Jag ser allt mitt i dig. Du gråter ofta och för det mesta. Du gråter för livets orättvisor. För att klasskompisar är dumma mot varandra. Och än så länge så förstår du inte ens allt du känner. Du vet bara att du blir ledsen. Du har ett känslomässigt försprång som många i din ålder saknar. Även vuxna saknar det. Att ha empati och tycka att alla är lika värda, det är något vi skulle behöva mer av i dagens samhälle. Jag hoppas att även du kommer att inse att dina känslor är din styrka. Den förmåga att läsa av människor, ge dem komplimanger. Jag önskar många gånger att fler var som du. Du gör människor runt dig glada genom att ge dem en enkel komplimang, märka att de har gjort något annorlunda med håret just den dagen.

Du ser människor och du ser det som de tror att ingen ser. Det är en gåva, ingen svaghet.

#1 - - Anonym:

Så träffsäkert skrivet. 👏 😉😊

Svar: Tack så mycket!!😘
Linda Wallner

Till top