Andan i halsen

Allmänt, Barn, Familj / Permalink / 0
Det blev en ganska seg dag. Emilia vilade faktiskt, för ovanlighetens skull. Berodde nog på att Cillian inte var hemma. Om han är hemma så vill hon bara leka, oftast vilda lekar men nu fanns det ingen som drog i henne. Så vi låg brevid varandra i sängen, hon kollade på paddan och jag jobbade. 
Med jämna mellanrum så sträckte en av oss mot den andre för att kramas eller hålla handen. Väldigt mysigt. 
 
 
När jag sen skulle hämta Cillian så valde Emilia att stanna hemma. Hon har gjort det förut några gånger när hon är sjuk och det har gått fint. Vi har ganska nära till förskolan så vi var ju tillbaka på mindre än 30 minuter. Men jag hade ändå andan i halsen hela vägen och var helt blöt på ryggen när vi kom hem igen. 
Katastroftankarna avlöser varandra. Det hinner hända så mycket under den korta tiden som jag är borta. Den värsta är nog att dörren ska stå öppen när vi kommer tillbaka och att jag inte hittar Emilia i huset utan att någon har kidnappat henne. 
 
Men jag måste ju lära mig att släppa henne. Jag kan inte övervaka varje steg hon tar. För hon blir ju äldre. Snart kommer hon att gå till skolan själv, hon kommer att hänga i parken med sina kompisar utan mig. Men jag behöver veta att hon är stark nog för att försvara sig och stå upp för den hon är och det hon vill. 
Jag kommer nog alltid att gå med en klump i halsen när hon inte är i min närhet. Jag kan bara hoppas att klumpen kommer att bli mindre ju äldre och erfarnare hon blir. 
Till top