OM jag ber om hjälp

Allmänt / Barn, Familj / Permalink / 2

Igår var en låg dag. Helt fel dag att folk säger dumma eller ogenomtänkta saker till en (obs inte min man, han var snäll.). Men så blev det och jag försökte att skaka av mig det men nu när jag vaknade på morgonen så kände jag hur det låg kvar. Men skit samma. Jag får helt enkelt vända dagen och göra något bra av det. Ska ge mig ut på lunchen för att hitta svart läppstift till Emilia, som ska på halloweendisco på fredag och då ska jag unna mig något eget också!

Igår tittade vi på filmen Bad Moms. Jag behövde något enkelt och tjejaktigt. Den höll måttet och underhöll oss i två timmar. Kände igen mig i ganska mycket och blev irriterad över hur ojämnställt vårt förhållande kan vara. Hur man alltid ska flänga omkring och ordna allt för barnen. Just sånt som halloweenkläder eller presenter till kalas. Det kan göra mig förbannad på Frederik. För det är alltid jag som tar tid från mina jobbluncher och springer ärenden, han gör aldrig det. Han vet inte ens vart leksaksaffären ligger i stan. Han vet inte vad de har för storlek på kläderna och skulle aldrig få för sig att uppdatera deras höstgarderob med extra vantar och mössor. Är detta något manligt eller curlar jag även min man? Som mamman i Bad Moms sa ”ibland känns det som att jag har tre barn”, och refererade till sin make som låg på soffan samtidigt som hon släpade kassar och hade sig.

Min man är väldigt hjälpsam OM jag ber om hjälp. Men initiativet kommer nästan aldrig från honom. Vår terapeut sa att vi måste försöka att mötas halvvägs. Jag måste lugna ner mig och sluta ta över och Frederik måste sätta lite krut i rumpan. Och vi jobbar på det. Det går långsamt och jag tycker att det är väldigt jobbigt. Jag har sagt att jag kan backa, men om saker kommer att påverka barnen negativt så kommer jag inte kunna stå vid sidan av och titta på. Och nu då, inför maskeraden, så vet jag att han inte kollat upp saker. Och den är på fredag, framförhållningen till att kanske behöva beställa kläder måste räknas in. Speciellt när vi har en extremt känslig dotter som kommer att bryta ihop om hon står där utan maskeradkläder. Såklart kan jag inte vänta på att Frederik ska börja att kolla upp saker när jag vet att det kommer att vara försent. Så jag ordnar allt och sen blir jag sur på min man för att han inte är delaktig utan låter mig ta allt ansvar.

Jag håller med Hej Hej Vardag i ett inlägg hon skrev ”Men vad fasen, kan det inte bara få komma gratis någon gång? Måste det vara en fajt? Kan man inte bara få bli erbjuden en jävla massa sovmorgnar för att man drar ett jävla lass hela veckorna? Utan att behöva be om det?

Jag vill inte behöva be om hjälp i ett partnerskap som ska vara jämställt. Det ska ligga i bådas intresse att familjelivet funkar som det ska. Både de stora och de små sakerna är viktiga och vi är två om att sätta de här barnen till världen.

#1 - - Malin:

Vi har mer eller mindre uttalade ansvarsområden jag och Jonte. Vi springer inte på samma bollar liksom. Då slipper man bli irriterad på att den andra inte gör vissa saker eftersom de ändå ligger på mitt bord. Sen stämmer vi väl av, påminner och ibland irriterar oss ändå så klart. Men rätt person på rätt sak är nog klokt. Och så ber vi om hjälp av varandra om vi inte hinner.

Svar: Nej precis, vi hade ett sånt upplägg förut men det rann ut i sanden...och sen var vi tillbaka på ruta ett. Men ja, vi borde göra så igen faktiskt!
Linda Wallner

#2 - - Inger Fridemark:

Håller helt med dig. Det är väl självklart att man delar lika på bördorna. Varför ska ena parten klara sig undan det mesta. Det finns inga godtagbara ursäkter.

Svar: Nej verkligen inte!
Linda Wallner

Till top