#metoo

Allmänt / #metoo, Barn / Permalink / 1

 

#metoo, såklart. Som så många andra. Jag måste säga att jag har blivit helt knäckt av att se allas statusar och att läsa om alla händelser. Man vet ju att det är många, de flesta i min närhet har varit med om något. Men när man får se det svart på vitt, då bli man ledsen. Jag blir ledsen för att jag har satt barn till världen där kvinnosynen fortfarande är så skev. 

Jag hoppas att det här är något som kommer att få en mening och som kommer att förändra, inte bara försvinna ut i cyberrymden om ett litet tag. För det är så viktigt. Det är viktigt att man från start säger till barn vad som är ok eller inte. För även om något kan verka oskyldigt för att barnen är små och söta så kommer de växa upp och tro att det fortfarande är ok om ingen säger något. Vi vuxna har ett ansvar att vara där från början. Männen, papporna, har ett stort ansvar för att visa hur man beter sig, vad som är rätt och fel. Barn härmar vuxna, de ser och hör mer än vad man tror.

Jag tänkte precis som många andra att jag kanske inte borde lägga ut hashtaggen, för mitt har inte varit ”så farligt”. Jag växte upp med ”boys will be boys” och ”de är bara kära i dig”. Så man fick acceptera att de tog en på rumpan, klämde på brösten, blev kallad fula ord, skickade dickpics. Men det ÄR ett övergrep och det är utnyttjande av någon annan. Ingen har rätten att ta för sig av min kropp. Och jag säger det till min dotter. Om du inte vill krama någon så gör du inte det. Det är upp till dig, du har rätt att säga nej. Ingen har rätt att dra i dig eller tvinga sig till något. DU bestämmer.  

Men jag vet och förstår också hur lätt det är att frysa till is och hur lätt det är att skylla på sig själv. Man flörtade ju, man var lite för full, man sa inte nej ordentligt. Och det är inte en viss typ av människor som detta händer, det är alla kvinnor, vem som helst, när som helst. För männen tror sig ha sin rätt. Jag är så jäkla trött på att se mig över axeln varje kväll jag går ut. Jag avskyr att behöva vara rädd. Det är hemskt att känna att ingen skulle ingripa om de såg något. Så många som vänder sina huvuden och låtsas som att de inte hör eller ser, de bortförklarar beteendet och säger att "lite får man väl tåla". 

Men vi ska inte behöva tåla ett piss om vi inte själva vill det. Uppfostra sönerna till respekfulla individer och sluta att se mellan fingrarna! 

 

APT och nackspärr

Allmänt, Barn, Familj / Barn, Familj / Permalink / 1
Vaknade med en nacke som inte är av denna värld. Har haft ordentliga spänningar i nacken de senaste dagarna och nu slog det till med buller och bång. Kan knappt vrida huvudet åt ena hållet för att det gör så jäkla ont. Det blir ju såhär när jag sover dåligt, känner mig stressad, har mycket att fundera över. Jag borde egentligen ge mig ut på en promenad men hinner inte eller tar mig inte tid. 
Men jag tycker att sånt är svårt faktiskt. När vi inte har olika besök eller aktiviteter inbokade på helgen så ska det jobbas på huset. Och de stora sakerna som ska göras kan bara Frederik göra. Och då måste ju jag ta hand om barnen. Att jag då ska prioritera att ta en långpromenad känns otroligt onödigt och slöseri med tid, för medan jag är borta kan inte Frederik vara ute och gräva eller fixa stoppet i avloppet osv. Och då får man bortse från sig själv, för saker måste bli klara här hemma. 
 
Just nu kan vi inte tvätta för att det är stopp i avloppet. Har varit det sedan i fredags och snart måste vi verkligen tvätta. Tänk treåring som inte alltid kan hålla tätt. Står ju och handtvättar dagligen...Och nu måste Fredd jobba över ikväll så då kommer det gå ännu en dag innan något kan göras. Han lyckades inte spola rent första gången så vi kanske måste ta in någon och då kommer det att ta några dagar extra. Sånt gör mig så trött. Och är en bidragande faktor till nackspärren. 
 
Det var APT idag så då var jag tvungen att gå tidigare från jobbet för att hämta på förskolan. Råkade åka för långt med tunnelbanan (!), vilket aldrig händer, så jag fick mig en ordentlig omväg... Det är tur att jag alltid är ute i god tid. På jobbet var en bränder som skulle släckas (inte bokstavligen) så dagen gick i ett och hemma hade Emilia känslostormar och Cillian slog sig två gånger och bröt ihop totalt. Han var arg på tågbanan för att den var ivägen så att han snubblade på den..."Tåget ska säga förlåt!". Öh?
 
Nu har äntligen barnen nattats och jag hoppas att Emilia somnar snart. Cillian hade inga problem alls att somna, han älskar sin säng och att gå och lägga sig. Har precis lagt en matbeställning då det inte har hunnits med och nu ska jag stänga av datorn och lägga en värmekudde runt nacken och flyta ut i sängen. Typisk måndag!
 
De är söta när de sover
 

När ens föräldrar blir ens vänner

Allmänt / Barn, Familj, Kärlek, Svamp / Permalink / 1
I fredags när Frederik kom hem så stod middagen färdig, som den duktiga fru jag är! Jag hade köpt falafel, har aldrig riktigt tyckt om det men nu när jag äter mer vegetariskt (jag och hela Stockholm...) så ville jag gärna prova igen. Först hade jag tänkt att göra egna men förstod att det var väldigt viktigt att kikärtorna låg i blöt, helst över natten. Och det var ju lite sent påtänkt, så att säga. Så jag köpte färdiga men det var väldigt gott. Sen blev det en tabbouleh fast med pärlcouscous i också. Det var gott och härligt att inte äta något tungt på fredagar. Tycker att man är ganska bra på att nalla från barnen chipsskålar hur som helst.  
 
I lördags lämnade vi två glada barn hos mormor. De sprang in och gjorde sig hemmastadda på en gång. Fick inte ens en hejdåkram av Cillian. Jag är så glad att barnen har nära kontakt med sin mormor och morfar. Det är lika naturligt för dem att vara hemma hos mormor och morfar som hemma hos oss. Emilia är trygg och avslappnad och utmanar dem lika mycket som hon utmanar oss, och det gör hon ju bara med människor hon känner sig helt bekväm med. 
Rensning av svamp på landet
 
Mina föräldrar ställer alltid upp när vi behöver hjälp med barnen och jag är så lycklig över att jag har dem. Och bara att de helt spontant frågar om de får låna barnen en kväll, det är så uppskattat. För man känner sig alltid dum och jobbig när man behöver be om hjälp. Känns som att man gör det så ofta och man vill inte att de ska tro att man utnyttjar deras hjälp. Jag är glad över att min mamma har blivit en av mina närmaste vänner och det är alltid lika skönt att prata med henne. Nu tycker man att en middag med sina föräldrar är jättehärligt men när jag var 15 avskydde jag att vi alltid satt ner och åt middag tillsammans.
Det är otroligt hur det vänder, att man i tonåren inte kunde förstå att man hade så konstiga föräldrar och att man nu när man är vuxen inte kan klara sig utan dem! 
 
Lyckan över att få köra morfars båt
 
Jag älskar att Cillian har en morfar som åker alla kommunala färdmedel med honom, bara för att han vet hur glad han blir. 
 
Vad jag tror var Cillians första svamptur
 
De har gjort sitt bästa för att överföra deras passion för svampplockning till deras barnbarn. Emilia älskar att både plocka och äta svamp. Cillian är mest glad över att få hänga på. Han har inte förstått tjusningen i det hela än. Men det kommer. Jag önskar att alla hade så närvarande morföräldrar till sina barn som jag har!
Till top