vissa tror att det är lätt

Allmänt / Permalink / 0
Vi har en ganska tung period i ryggen. I ärlighetens namn så har det gått dagar när vi inte pratat och jag har för min egen del inte vetat om vi skulle fixa det eller inte. 
De senaste månaderna har vi nästan uteslutet bråkat och gått om varandra. Vi försöker att prata igenom saker, ta oss upp till ytan men vi hamnar hela tiden under och sjunker. Och vi reagerar alltid på olika sätt. Jag går ner i mitt eget djup och blir tyst, samtidigt som jag vill prata om allt. Men jag borde vara tyst istället, för det hjälper inte alltid att prata, speciellt inte att älta saker. 
 
Frederik ältar inte, han släpper. Något som från min sida ibland kanske ses som att han inte bryr sig. Och samtidigt som han släpper så går han in i sig själv och sitter och spelar om kvällarna. Och det blir en vägg för mig. Jag kan inte tala för hur han tycker och tänker. Jag vet bara hur jag själv mår. Och den senaste tiden har varit tuff. Det är tufft att inte kunna prata med sin bästa vän utan att man ryker ihop. För vi måste ju under den här tiden samtidigt få familjeföretaget att flyta. Allt med barnen måste fungera som det alltid gjort. De ska inte märka att deras föräldrar inte fungerar som de ska i sin relation. 
 
Och jag vet att det går upp och ner. Vissa gånger är jag stark och tänker att det här bara är en liten period och andra gånger är jag redo att ge upp allt. För ibland orkar man inte mer, man orkar inte tjafsa, bråka, bli ledsna eller besvikna. 
Men vi har levt i våran relation i 14 år. Det har varit så mycket upp och ner. Vi har gett upp och hittat tillbaka. Vi har förlorat oss själv och hittat nya versioner av oss. Och jag vet inte hur framtiden ser ut. Vi jobbar på den och än så länge tänker vi inte sluta jobba. Men jag ska inte försköna något, för ibland är det riktigt tufft att vara i en parrelation. 
 
Till top