Emilia Marianne Jean

Allmänt / Barn, Familj, Kärlek, Livet / Permalink / 1
Min fina tjej blir 8 år idag! Tack för att jag får vara din mamma. Du utmanar mig varje dag och jag är otroligt stolt över att du är min dotter. Du är en så omtänksam person, som vill att alla ska må bra, alla ska synas och alla ska få vara med. Dina känslor är en styrka och du far fram i full kraft. Sluta aldrig med det. 
 
Första julen, man ser att hon fortfarande är väldigt gul av gulsoten
 
 
 
 
Tandlösa leenden
 
Första besöket på Kolmården
 
Hon tjatade om ett syskon i 2 år
 
 
 
Världens sötaste påskgumma
 
Snutten som fortfarande är en kompis men som inte används lika mycket längre
 
Jag kan skriva hur mycket som helst om henne men det räcker med att säga att hon är bäst.

Fönster som inte kan bytas

Allmänt / Livet / Permalink / 1
Idag skulle det sista fönstret bytas ut. Vi påbörjade fönsterbyte för över 1 år sedan och idag skulle det sista bytas ut. Men så blev inte fallet. Problemet tidigre var att det inte gick att öppna fönstret hela vägen, man ska kunna vidra runt det helt. Och då ansåg Morups, som har haft ansvar för vårt fönsterbyte, att det fönstret skulle bytas ut. För det var fel på det. 
Vi väntade månader på detta och nu när det äntligen var dags så funkade fönstret perfekt. Det var inga problem att vrida runt det. Enligt montören som skulle byta så har de tidigare montörerna (vi har haft 3 olika...) använt sig att fel fogskum, som expanderar för mycket när det är varmt ute, därav att fönstret kärvar. 
Så det är helt meningslöst att byta ett fönster som fungerar och nu måste vi vänta till i sommar för att se om det blir problem då. 
 
Jag är galet trött på Morups som har gjort ett så dåligt jobb. Det har tyvärr varit problem hela tiden och extremt dålig återkoppling, det är vi som fått jaga dem hela tiden. De hade inte satt fast listerna runt fönstren utan de gick bara att plocka bort, de har fått beställa nya fönster då de måttat helt fel, vår kontakt slutade utan att säga något och ingen från Morups hörde av sig. Finns hur mycket som helst tyvärr.
 
Och det är så tråkigt när ens bild av säljare och hantverkare besannas. Jag är så trött på att bråka och jaga dessa människor. Varför kan inget bara flyta på lite lugnt? Bara lite. Snälla?
 
Oktober förra året
 
 

Den extrema kärleken

Allmänt / Barn, Kärlek, Livet / Permalink / 1
Det är sol ute idag och jag har varit ute på en promenad nu efter att jag lämnat barnen. Lyssnar just nu på en ljudbok som består av tre sammansatta noveller för unga vuxna. Det handlar om hjärta och smärta och julen. Jag kommer ihåg själv hur extrema alla känslor var när man var 15-17 år. Jag hade en pojkvän av och till i över två år. Och vi båda mådde jättedåligt av det förhållandet men kunde inte släppa varandra. För man tror att det här är allt, det här är den största kärleken jag någonsin kommer att känna. Man tänker att all smärta ingår och att man ska må dåligt från och till, för kärlek är ju inte lätt. Jag förstår inte hur man kunde vara så osäker hela tiden, osäker på vad man ville och kände. Jag vågade aldrig lita på att jag skulle kunna klara mig utan honom. Han var ju den som gjorde mig stark, trodde jag. Jag träffade honom när jag var 15 år och vi gjorde slut, på riktigt, lite innan jag blev 18 tror jag. Jag blev testad konstant och min kärlek till honom vägdes och mättes i mina handlingar. Innan honom hade jag aldrig varit svartsjuk men han drog fram det, för han var en svartsjuk person som inte litade på mig. Och tillslut litade inte jag på honom heller. 
 
Det skrämmer mig lite att Emilia kanske kan träffa en sån person. Att hon kommer att spendera hela sin gymnasietid genom att vara olycklig och tro att det finns inget viktigare än att vara med just den personen, även om han får henne att må dåligt. Tonåren handlar såklart om att lära känna sig själv, testa saker och leva ordentligt. Men man ska inte göra det genom att försaka sig själv. Jag vill att hon alltid ska kunna lita på det hon själv känner och finna sin egna styrka. Och det enda jag kan göra är att stå vid sidan och titta på, och hoppas att hon känner att hon kan komma till mig för råd och kramar. 
 
Osminkad sanning
Till top